Idag sa jag "tjoff!" tre gånger, först när Karin råkade sparka ner sin vattenflaska, sen när jag tappade min penna, och tillsist när jag alldeles nyss tappade locket till keso burken. "Tjoffset" har sagts med en ljus och optimistisk röst samt lite av ett tantigt inslag. Nästan som ett "voff!". Inte helt lätt att förklara. Efter samtliga tre gånger har jag i allafall skämts efteråt, och tänkt; "Varför sa jag sådär!?" "Så töntigt det där lät!" Övervägde att börja skratta åt det för att visa att jag var oseriös, men då skulle folk istället fråga vad jag skratta åt, då skulle jag säga " Nej jag sa "tjoff" när ja tappa pennan, men det var inte meningen heh..." Nej! Det håller inte! Jag får helt enkelt bara sluta med detta uttryck som kommit till mig på ett väldigt mystiskt sätt.
Har i övrigt kommit i så pass bra fysisk status att det ska tränas idag. Kan bli spännande och jag hoppas på att det inte ska komma några suspekta "tjoff" om jag tappar en boll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar