Kim föreläser om smärta

Idag har vi haft en föreläsare, han vände på allt och berättade exakt vad vi SKULLE göra för att få diverse sjukdomar, parasiter, blodiga diarrér, allt! Åk dit, gör så, ät rått kött osv. Nu kan jag berätta vad man kan göra ifall man dels vill bli otroligt irriterad på sig själv, ha en molande, stickande och jätteobehaglig smärta på underarmen, ett fult rött märke på samma ställe, samt lite uppfläkt hud.

Såhär gör man: Sätt på vattenkokaren och börja koka vatten, när det kokar och det kommer som mest med vattenånga och stänk från det  den lilla gluggen, sträck dig då långsamt över, gärna väldigt väldigt nära detta bubbland och ångande hål med din bara underarm (se bild). Bli sedan facinerad över hur du drar undan armen och skriker för att seeedan känna smärtan av det smått sprutande, och ångande vattnet som bränt dig så där otroligt skönt på den tunna underarmshuden, sådär som bara 100 gradigt vatten kan göra! Tycker du sen att det känns lite obehagligt så skrik gärna igen, det gjorde jag, berätta gärna för dig själv hur otroligt klantig du är och skölj sedan armen i iskallt vatten ifall du känner att smärtan blir för intensiv. Vilket den kan bli.

Slut på föreläsningen. Nu mera plugg tillsammans med min brännskadade arm. Får se om jag överlever.

( Jag överdriver lite, men det gjorde ungefär...skitont!!!)

5 dagar!

5 dagar till tenta
5 dagar med slit
5 dagar till sommarlov

Så för sista gången den här terminen går jag in i tentapluggsbubblans värld, drar ner på kontakten med omvärlden, överdoserar kaffe och rabblar diagnoser och symtom både dagtid och nattetid. Jag ska göra allt för att naila den här sista tentan och sen gå på sommarlov med en skön känsla i kroppen. Så alla uppmuntrande kommentarer är välkomna! Nu ska det sovas för att orka komma upp i tid i morgon och påbörja resan.

Har förövrigt haft en jättebra helg på alla sätt och vis. Tack alla inblandade!

Romantiska möten, myggbitna skinkor och min egna uteplats

Klockan är 23.06 den 18/5 i alla fall enligt min dators klocka som går jättemycket före. Men det spelar ingen roll för klockan är fortfarande så mycket så att det är häftigt när jag säger att jag sitter ute utan att frysa. I något som jag låtsas är min alldeles egna trädgård. En fjärdedel är i allfall min och här sitter jag med te, tända ljus, medicinboken samt en sjungande John Mayer, (Mormor: inte ny pojkvän utan bara en kille som är väldigt bra på att sjunga, som umgås med mig genom mina hörlurar). Vinden blåser förbi med varma vindar med dofter av nyutslagna blommor och annat gott, här har jag suttit i snart tre timmar (…)

Men! innan jag hamna här så gjorde jag detta:

Efter att ha pluggat nästan hela dagen snurrade huvudet av symtom och behandlingar på olika sjukdomar, så jag gick min springrunda, när jag nästan var hemma igen så satte jag mig på en bänk som var nerskiten med fågelbajs och tittade på när solen gick ner. Svartån var spegelblank, jag kände doften av min egna parfym blandat med nyutslagna syrener, klockan var åtta och jag var nästan svettig för det var så varmt, jag hade inte ens gått fort.

Där satt jag och funderade på allt och inget, på rätt och fel på mig själv och på andra, på folk jag älskar och inte älskar. Tänkte att kanske om jag var med i en film så skulle världens vackraste, snällaste, mognaste och mest perfekta man komma fram till mig och säga...något sådär bra som de bara gör i filmer. Eller så skulle han sätta sig ned och läsa en bok, som råkar vara just min favoritbok, som vi sedan börjar citera. Eller så skulle ja ramla i Svartån och så skulle han få hoppa i och rädda mig sen skulle ja få komma upp med ankskit och näckrosblad i håret så skulle vi skratta åt det…ja där satt jag och tänkte tills myggorna började göra angrepp på mina skinkor, jag gav upp och gick hem.

Väl hemma fungerade inte internet vilket nästan gjorde mig glad, jag ville inte kolla på film, inte sitta vid datorn, jag ville inte vara inomhus, jag ville inte träffa någon, jag ville inte duscha (ibland när jag inte har något att göra så duschar ja nämligen, i brist på annat alltså) men så kom jag med den briljanta idén att sätta mig och plugga på mitt favoritställe, i min oas, i min trädgård på min uteplats!

(…) jag fryser inte, jag vill inte gå in. Jag vill sitta här och minnas den här stunden, stanna tiden. Vår, försommar, 1,5 vecka till sommarlov. Jag älskar min uteplats, jag älskar varma kvällar jag älskar livet. Välkommen att göra mig sällskap när du vill, vi kan diskutera nerskitna bänkar, romantiska filmer och om vad som är rätt och fel. Så är det en varm kväll, kom hit, för jag kommer nog sitta här.

(Ring dock innan och kolla, för OM jag inte är här så är du fast i min ”trädgård” och kommer inte ut förrän ja är hemma igen)

Nu blir det nog att duscha då internet fortfarande inte fungerar och jag inte kan plugga mer utan internet. Fortfarande inte kallt dock ( 23.23)

 

Seriekrock på Rudbecksgatan!

Här sitter man och pluggar i händelsernas centrum. Genom min musik hör ja en smäll, när ja sedan tittar ut genom fönstret möts ja av detta:

Okej, hejdå!

När jag var liten så hade jag en kompis,vi lekta ofta. Hon var lite äldre och van att bestämma. Hon skulle alltid välja Barbie först, vilken karaktär hon skulle ha i lekarna och VAD vi skulle göra. Ibland spelade vi tv-spel hemma hos en annan tjej. Då fick jag och den här tjejen snällt dela på en kontroll medan hon skulle ha en egen...(!) Jag tror inte vi funderade så mycket över detta, det var som det var. Jag tog inte illa upp utan anpassade mig snällt. Men jag förstod nog inte riktigt heller, och så här i efterhand så förstår ja ju att det inte riktigt var okej.

Men en dag när jag var väldigt liten (pappa hur gammal va ja? 4-5 år?) så gjorde jag något väldigt bra, jag hade nog egentligen ingen tanke bakom det, jag förstod inte. Min kompis blev i alla fall besviken då någonting inte blev så som hon tyckte. Hon körde då med hotet "Jaha! Men då går jag hem i så fall!" Jag förstod inte att det var ett hot utan trodde bara att hon va tvungen att gå hem, så jag svarade på ett väldigt snällt och oskyldigt sätt "Okej, hejdå!".

Vet inte exakt vad ja ville ha sagt med detta mer än att det var en rolig historia och att jag ibland skulle behöva vara den där lilla tjejen som  rakt upp och ner inte tog någon skit utan bara vinkar hejdå till sin kompis som med en förvirrad blick inte visste ifall hon skulle byta taktik eller bara gå hem. Jag tror hon gick hem.

Idag är det vackert väder igen, jag har en lång dag av pluggande framför mig kanske med något instick av kaffe med Mary i solen. Allt som allt är jag glad, jag ler, jag skrattar åt min kompis stränga direktiv till mig om att skita i allt! Så nu lyssnar jag på Ignorant Boy, Beautiful girl skiter i allt, och njuter av det faktum att jag snart har sommarlov, att jag har en Greklandsresa att se fram emot i augusti, att jag har världens bästa vänner och familj som inte bestämmer och styr över mig, istället jobbar vi som ett lag, världens bästa lag. Så ska det vara, det är då det blir roligt!

Sommarkänslor och lite bilder på det!

Jag går hem från Maria, det är varmt ute. Jag är mer varm än kall trots den sena tiden på dygnet. Jag blir glad och njuter av den lilla nattpromenaden hem. När jag kommit upp i mitt lägenhetshus och sedan kommer ut på min lilla gård, min oas och min alldeles egna uteplats som är fint inredd, då luktar det sådär sommrigt. Det går inte riktigt att beskriva, men doften får mig att minnas förra sommaren. Precis tillbakaflyttad till Örebro, därav sov jag på en extra säng som var 80cm bred, jag hade inget köksbord och inte speciellt mycket av något. Men! Det var en av mina bästa sommrar. Sigur Ros spelades nästan varje kväll, guitar hero - period utan dess like, longboard åkning i natten (hände iofs bara en gång), parkhäng, massa roligheter med kompisar, bad, Dublinresa, Skånehäng, sol och grill. Det var en bra sommar. Så nu lyssnar jag på Hoppipolla tittar ut på natt-trafiken som susar utanför och njuter av att jag är ledig och att jag mår bra!

Därför bjuder jag helt enkelt på lite bilder från förra sommaren!

Inte bara jag som klättrar i skafferiet

Systersonen 3,5 år är på besök hos mormor där han bjöd mig och min syster på ett gott skratt. Jag hör hur han är ute i köket och prasslar med något som låter misstänksamt likt ett kakpaket från skafferiet. Jag säger till min syster:
Jag: "Jag tror Alvin är i skafferiet" 
Syster: "Alviiiin, vad gör du?"
Från köket hörs, ett brak, prassel en skåpdörr som slängs igen och sedan tystnad.
Syster: "Vad gör du där ute Alvin?"
Alvin med munnen full med något som låter misstänksamt likt en kaka: "Nu sitter jag bara ner!!"

Ett ekande skafferi!

Då har man kommit till en punkt, den punkt där det är slut. Eller nej, det är inte slut. Men det krisar, det krisar rejält. Pengar gott folk, pengar. Jag har klarat mig rätt okej ändå. Men nu har ja kommit till den punkt där man verkligen får göra aktiva val. Min frys är tom, och i skafferiet har det börjat eka, och just nu finns inte riktigt pengar till att fylla på. Men vill man så går det, så idag klättrade jag upp i skafferiet ( ja man får klättra upp när man är i min längd) och där fick jag jubla över en konservburk med kantareller, påsen med pasta stod troget på sin plats och i kylan hade jag till min stora glädje en lök och lite grejer att tillreda en sås med. Så, pasta med kantarellsås och lyxigt kranvatten har jag nu mättat min mage med. I morgon kommer yoghurten ta slut, det vet ja, 2 veckor kvar till refill.

Idag fyller världens bästa Elin år. Därför ska jag dit nu snart och fira med dunder och brak. I allafall fika och trevligt sällskap! Ja gillart!

Just det jag är ledig i en vecka nu också! Fest!

Livet är inte alltid roligt!

I morse vakna jag när klockan ringde vid 07.00 och var beredd att ge alla mina pengar till någon snäll själ som kunde göra så att jag inte behövde cykla till skolan utan istället fick fortsätta sova. Jag satte mig upp i sängen för att inse att det var för jobbigt att ta sista steget att ställa mig upp, så jag la mig ner igen.
Förklarade sedan sakligt för mig själv att jag måste gå upp, sätter mig upp, ställer mig upp, tittar tillbaka på sängen (...) Jag lägger mig igen.

Jag kom upp tillslut, ville inte. Ville inte vara med. Cyklade i allafall till skolan, slog i knät på vägen och började nästan gråta. Sen började det regna, jag övervägda att cykla hem igen, men fortsatte med gråten tryckandes i halsen.

Fyra timmar, 22 sidor med anteckningar, en stor kaffe och en banan senare så hade jag på något vis tagit mig igenom förmiddagen. Dagen blev bättre efter hand. Men ingen jättebra dag, men det finns värre :) Det är inte alltid roligt, blir nog bättre i morgon!

Till något betydligt roligare: Haft en galet kul och bra helg med 10 års jubileum med Karl Johan skolan. Nostalgi, kära återseenden och massor av bra musik! Här bjuder jag på lite smakprov!

">

">

Nu sover vi och glömmer allt tråkigt och tar med oss allt roligt!
Kan bli att använda sig av avslappningsmetoden som ja kallar, att kasta bollar ikväll. Mer om det någon annan dag. Godnatt!

Elin och jag vi är goda vänner!

För ganska så exakt ett år sedan skrev jag detta i min dåvarande blogg:

2009-05-06

Det är en sådan där tid nu där det är väldigt mycket känslor som snurrar runt. Det är otroligt vackert och underbart väder. Varje dag ser man hur ännu en blomma eller ett träd har blommat ut. Det luktar gott i luften och det är en helt underbar majmånad. Jag gillade Oslo första gången jag kom hit. Men ju längre tiden går ju mer älskar jag den här staden. Nu när våren, värmen och solen är här så inser jag att Oslo hade mer att ge mig än jag hade vågat tänka. Jag trivs så bra. 

Elin och jag har varit alene här i några veckor. Häftigt det är med personer som det inte går att tröttna på. Jag och Elin sitter ihop. Vi använder plural när vi ska säga saker "Vi vet inte riktigt vad vi ska göra i höst"  " Vi är ganska slitna just nu" "Vi har redan ätit" "Vi tänker att vi ska...". Elin och jag äter varje morgon frukost ihop, morgonkaffe, nyhetsmorgon och bara trevligt. Sen jobbar vi på samma jobb. Elin står i kassan, är snygg, bra på att räkna pengar i kassan, tar av larmen jättesnabbt på kläderna och säger "Haaade" till alla kunder. Jag gör lite ditt och datt men är oftast uppe på lager och grejar. Vi trivs! 

När vi kommer hem från jobbet går vi antingen mysiga promenader i vårvädret, doftar till alla engångsgrillar som tänts eller bara luktar in våren eller pratar. Jag och Elin är ganska bra på att prata. Vi är med varandra ganska hela tiden, men det går inte en dag utan att jag skrattar så ja får knip i magen. Bästa tjejen.

Det är ganska intressant hur lite som har hänt på ett år, och ändå så sjukt mycket. Jag och Elin bor inte ihop, vi bor inte i Oslo, men i övrigt stämmer allt. Nu ska jag åka hem till henne bara för det.
Pang! Pang! Pang!

High on life!

1. Fortfarande vid gott mod!
2. Fortfarande lycklig!
3. Fortfarande sprudlande glad!
4. Fortfarande nöjd med allt precis som det är just nu!
5. Fortfarande ett leende på läpparna!
6. Fortfarande kär i min vardag!
7. Fortfarande high on life!

Lyckoruset mäts högt på lyckomätaren

Kanske är jag en tönt? Kanske är det lite konstiga saker som får det att pirra i min mage? Kanske lurar jag mig själv? Eller kanske, bara kanske så tycker jag det är roligt att stimulera min hjärna?

Idag var en sådan där dag. Det var motvind till skolan och jag hade dessutom huvudvärk. Men det gjorde mig inte så mycket, för en känsla va starkare än allt annat. Nystart! (nu är nystart kanske inte en känsla men i allafall) Ny kurs, sprillans nytt kollegieblock fullt med vita sidor som bara väntar på att bli nedklottrade av obegripliga krumelurer som förmodligen kommer vara mer begripliga några veckor senare. Ny föreläsare med nya uppmaningar. Vi fattar ingenting, vi tittar på varandra, suckar när vi inte hinner med att skriva, kollar koncentrerat på powerpoint bilderna och kämpar för att förstå. Det låter ju kanske inte kul alls, men någonstans så gillar jag det och ibland kan det till och med pirra lite i magen. Man sätter upp planer och mål för hur man ska göra för att lära sig allt. Jag gillar att lära mig nya saker. Sista kursen, sista köret.

Klarade också min praktiska examination och lyckoruset mäts högt på lyckomätaren.Yey!!!

Studenter i gräset!

Första picknicken för året, ja den fick jag njuta av idag. Filtar i gräset, kaffe, godsaker, några grillade korvar, solglasögon, Alias, skratt och trevlig musik. Ett gäng lyckliga studenter med avklarad tenta och enbart en kurs kvar innan sommarlov. Jag tror lättnaden och glädjen lyste i allas ögon, lättnaden över att en intensiv period av plugg, praktik och examination äntligen nått sitt slut. Äntligen!
Jag mår så bra!

Dagens låt: Mornings eleven

Om att vara glad för det lilla

"Jag hade livet, förlorade det och fick det tillbaka"

Lasse Gustavson hade ännu inte jobbat en vecka som brandman när han ryckte ut på ett larm och hamnar mitt i en explosion av gasmoln i Göteborgs hamn. Det blev ett hav av eld och detta vände upp och ner på den ivrige brandmannens liv.
 
Varför var mina ögon ihopsydda? (...) Jag började förstå att det handlade om det värsta. (...) En förmiddag uttalade jag frågorna vars svar ja inte ville höra
"Har jag hår?"
"Nej."
"Har jag skägget kvar?"
"Nej."
"Ögonbrynen"
"Nej"
"Varför är mina ögon ihopsydda? Har jag skinne kvar där?"
"Nej."
"Min näsa? Är den kvar?"
"Nej, jo lite"
"Munnen?"
"Nja, du har vad vi kallar en karpmun. Mest ett litet hål utan läppar"
Tankarna domnade bort. Mitt mentala jag tittade ner i en avgrund. Jag sjönk i uppgivelsens kvalmiga hav. Det steg omkring mig, intog mitt bröst, min hals, min mun, min näsa som inte fanns. (...) Jag måste omedelbart få veta det overkligas rand. Fanns det ett slut? Plötsligt frågade jag:
"Är snoppen kvar då?"
"Ja"
Så var den dagen räddad. Man får vara glad för det lilla. 

(Gustavson och Krantz 2003, s. 61)