När jag var liten så hade jag en kompis,vi lekta ofta. Hon var lite äldre och van att bestämma. Hon skulle alltid välja Barbie först, vilken karaktär hon skulle ha i lekarna och VAD vi skulle göra. Ibland spelade vi tv-spel hemma hos en annan tjej. Då fick jag och den här tjejen snällt dela på en kontroll medan hon skulle ha en egen...(!) Jag tror inte vi funderade så mycket över detta, det var som det var. Jag tog inte illa upp utan anpassade mig snällt. Men jag förstod nog inte riktigt heller, och så här i efterhand så förstår ja ju att det inte riktigt var okej.
Men en dag när jag var väldigt liten (pappa hur gammal va ja? 4-5 år?) så gjorde jag något väldigt bra, jag hade nog egentligen ingen tanke bakom det, jag förstod inte. Min kompis blev i alla fall besviken då någonting inte blev så som hon tyckte. Hon körde då med hotet "Jaha! Men då går jag hem i så fall!" Jag förstod inte att det var ett hot utan trodde bara att hon va tvungen att gå hem, så jag svarade på ett väldigt snällt och oskyldigt sätt "Okej, hejdå!".
Vet inte exakt vad ja ville ha sagt med detta mer än att det var en rolig historia och att jag ibland skulle behöva vara den där lilla tjejen som rakt upp och ner inte tog någon skit utan bara vinkar hejdå till sin kompis som med en förvirrad blick inte visste ifall hon skulle byta taktik eller bara gå hem. Jag tror hon gick hem.
Idag är det vackert väder igen, jag har en lång dag av pluggande framför mig kanske med något instick av kaffe med Mary i solen. Allt som allt är jag glad, jag ler, jag skrattar åt min kompis stränga direktiv till mig om att skita i allt! Så nu lyssnar jag på Ignorant Boy, Beautiful girl skiter i allt, och njuter av det faktum att jag snart har sommarlov, att jag har en Greklandsresa att se fram emot i augusti, att jag har världens bästa vänner och familj som inte bestämmer och styr över mig, istället jobbar vi som ett lag, världens bästa lag. Så ska det vara, det är då det blir roligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar