Efter första dagen på praktiken övervägde jag att hoppa av sjuksköterskeprogrammet, inte för att någon var dum eller för att jag var med om något traumatiskt! Nej, jag kände mig bara helt malplacerad Så jag tänkte att jag skulle åka till Thailand istället och strunta i att bli sjuksköterska, men så blev det vulkanutbrott och hej och hå så inga plan gick. Så då kunde jag inte ens göra det. Så jag fortsatte.
Nu sitter jag här och har en dag kvar på min två veckors långa praktik. Det är fortfarande mycket som jag inte trivs med, jag har fortfarande funderat både en och två gånger på ifall jag verkligen är på rätt väg.
Men! så hittade jag det där, det där som gör mig glad. De där stunderna som får mig att le och känna glädje, saker som får mig att känna mig betydelsefull.
- När jag får krama om den ledsna tanten som saknar sin man, när hon lägger huvudet mot mig och säger: "gå inte!"
- Eller när en annan liten tant som har tappat sitt tal på grund av en stoke, tar min hand i sin, pussar på den, lägger huvudet på sne och ler.
- Jag blir glad när jag vet precis hur någon vill ha sitt kaffe och när jag får se deras glada min när de ser att jag fått allt rätt.
- Jag blir glad när jag får fjanta mig och locka dem till skratt.
-Jag blir glad av att få klappa dem på huvudet och berätta hur fina dom är, och se hur deras ögon glittrar till.
Jag blir glad av människor, gamla som unga, klara som oklara. De här veckorna har trots motgång i början gett mig mer än vad jag själv från början trodde. När en av de tanterna som ja kommit närmast idag kollade på mig med ledsna ögon och frågade om det var min sista dag i morgon, ja då kände jag faktiskt att det skulle bli lite sorgligt.
Detta gör mig så glad Kim. Vardagen i all sin brutala gråhet kan innehålla skatter med glädje.
SvaraRaderaTack för vad du gjort för de gamla. Jag är säker på att dom förälskat sig i dig. Du är en bärarinna av så mycket godhet.
Ge inte upp Kim! Är övertygad om att du kommer att bli en jättebra sjuksköterska. Du kan inte kunna allt på en gång, du får ta lite i taget! Härligt att se med vilken värme du beskriver dina patienter! Man känner sig så fel och så liten och okunnig i början, men det går över, jag lovar!
SvaraRaderaKram Annika A Ring
Om man fick en garanti på att det kommer att finnas någon som du, som ser ens behov och gläder sig åt att fylla dem, skulle ingen någonsin behöva vara rädd för att bli gammal!
SvaraRaderaJag tror att du inte behöver vara orolig för att inte allt känns som att "krypa i ett par gamla invanda mysbyxor". Nya uppgifter och nya roller kräver nya tankar och nya frågor - och förstås funderingar runt vem man vill vara! Kramar från Susanne
Tack snälla ni för så fina och bra ord! De värmer mer än vad ni tror, tack!
SvaraRadera